Modern Jord
Detta är en dikt skriven av en god vän till mig. Det är inte var dag jag publicerar andras tankar på min sida, men för denna skapelse var jag beredd att göra ett undantag. Han skriver under pseudonym.
Höstens mörker i en relativ och älskad värld.
Som deg och flis har delat utan svärd.
Uppskuren uppdelad söndrad och brandhärjad blödandes från öppna sår
med miljarder av as gåendes på dess lår ut över Atlas svedda hår.
Grekisk gud med trasiga händer gråter tyst ikapp med barnen, en i sänder.
Av: Leroy Smart
Aggression
Mitt öga vandrar längs gatans karga gränder
Ett fårat ansikte vaggas tryggt mot betongens barm
Runt omkring mig män, vidöppna ögon, psyken som härjande bränder
Stilla ligger dem som inte orkar mer, det blir tyst, snart ljuder ett larm
Ett larm som endast dem med normala ögon kan höra
Ett fårat ansikte vaggas tryggt mot betongens barm
Runt omkring mig män, vidöppna ögon, psyken som härjande bränder
Stilla ligger dem som inte orkar mer, det blir tyst, snart ljuder ett larm
Ett larm som endast dem med normala ögon kan höra
Mental Dekadens
Morgon, mulet, melankoliskt, dekadensen är så påtaglig att jag det smärtar i mitt bröst.
Avslagen öl, ljummen smäktande mot min torra strupe, det är höst.
En uppenbarelse av obskyr karaktär, ett blödande lamm utan ull utan bröst.
Varför denna värld, varför finns jag i karlstads mentala karaktär
Avslagen öl, ljummen smäktande mot min torra strupe, det är höst.
En uppenbarelse av obskyr karaktär, ett blödande lamm utan ull utan bröst.
Varför denna värld, varför finns jag i karlstads mentala karaktär